Guapo

De flesta av oss blundar för sambandet mellan egoistisk livsstil & personliga problem och samhällsproblem.
Den som bara intresserar sig för att göra karriär, håller sin kropp i toppform, inte skyr några kostnader el.någon möda för att utplåna tidens tecken från sitt ansikte & sin själ el.spenderar en stor del av inkomsten på kläder, har en heltissysselsättning & således ingen kraft över för de verkligt viktiga problem.

Vårt liv har förvandlats till en mannekänguppvisning där vi i konkurrens med andra presenterar resultatet av vårt arbete med oss själva.
Meningen med detta "evenemang" är att vara "bättre" än medmänniskan, kunna uppvisa större erkännande, framgång & välstånd än hon.
Vi tror att det är vår fria vilja och ett uttryck för vår självförverkligade personlighet, men i själva verket är vi ingenting annat en perfekt fungerande marionetter i ett samhälle som stärker oss i vår tro samtidigt som det ser till att vi inte lämnar de utstakade banorna.

När vi studerar vår egoism, dess orsaker & konsekvenser, handlar det inte om att utse syndabockar.
Naturligtvis är var & en ansvarig för sina handlingar, men samtidigt är vi alltid oxå en del av samhällsstukturer vars präglande kraft man ofta bara med svårighet kan genomskåda.

Många av dagens problem & sjukdomar beror på att vi blundar för våra social behov.
Eftersom ett beroende av andra inte passar in i bilden av en oberoende person som förverkligat sig själv, känner man ofta inte igen de verkliga orsakerna till tidstypiska sjukdomar som depressioner, ångest och psykosomatiska sjukdomar.
Ett icke existerande socialt stöd, bristen på verklig vänskap, känslan av att inte kunna vara sig själv ens i relationer till sin partner, allt detta leder till en tilltagande ensamhet hos de personer som förverkligat sig själva.

Om vi tidigare lät oss ledas av moraliska och etiska värden,så känner vi oss idag endast bundna att följa våra egna värden.
Vi själva utgör måttstocken för vårt handlande. Därvid spelar det gammalmodiga värdet "moral" endast en underordnad roll;
allt som vi kan ha personlig nytta av ser vi som moraliskt berättigat. 

På väg till självförverkligande & oberoende kastade vi en förmåga över bord som vi har stort behov av idag:
förmågan att leva tillsammans med andra människor & verkligen intressera sig för hur de har det.
Vi är så upptagna av vårt eget navelskådande att andra människor till största delen framstår som oviktiga.
Vi bryr oss bara om dem när de behövs för den bild vi vill förmedla av oss själva.
Vi är så självupptagna att vi fullständigt glömmer att vi över huvud taget inte kan existera utan den andre, medmänniskan/ partnern.

Politiken lämnar oss likgiltiga, "de där uppe" gör ju ändå vad de vill, och så länge som de flesta av oss har det bra, låter vi dem styra & ställa.
Förvisso blir vi upprörda över illegal vapenexport & över politikernas alltför höga arvode, och på valdagen händer det att vi av protest röstar på ett annat parti en vad vi brukar.Men mycket längre en så sträcker sig inte vår protest.
Det skulle vara för ansträngande & besvärligt och för det räcker inte vår energi till. Vi behöver all vår kraft själva.

Vår politiska likgiltighet är bara ett särskilt tydligt uttryck för en utveckling som i synnerhet under de sneste årtiondena haft bestående inverkan på vårt medvetande & därmed oxå på vårt förhållande til andra människor.

Individen har blivit den "gyllene kalv" som allting i samhället kretsar kring. Individuell frihet, självförverkligande & oberoende utgör det viktigaste målen i vårt liv, och jämförelse med dem bleknar alla andra mål i värden.

Våra skyldigheter gentemot familj & samhälle framstår som hinder på vägen till ett förverkligat själv, hinder som det gäller att övervinna (inte konstigt att samhället ser ut som det gör).Eller??

Varje människa är unik, ingen är den andra lik

                                            

Idag blir sista grillningen för i år, vädret kund inte vara sämre (mulet). Det gör iof inte så mycket eftersom vi kommer att sitta i ett grymt partytällt från Cane-Line (rekom.varmt) håller kvar värmen, vindskydd samt insynsskyddat, ngt dyrt men väl värt pengarna.

                           

Jag kan inte förhindra alla olyckor i mitt liv.
Vad jag kan påverka är hur jag upplever olyckorna.

Till en början var den helt okej, men dalade mer & mer efter varje sida.
Passar sig mer för fack folk.
Vissa mord i boken har samband med dagens mord att göra (men det är inget som framkommer i boken, utan från andra håll) vilket var det enda intressanta.
I övrigt sågar jag denna bok

Hur mitt liv ter sig är ett resultat av mina tankar om livet