Guapo

Politiken lämnar oss likgiltiga, "de där uppe" gör ju ändå vad de vill, och så länge som de flesta av oss har det bra, låter vi dem styra & ställa.
Förvisso blir vi upprörda över illegal vapenexport & över politikernas alltför höga arvode, och på valdagen händer det att vi av protest röstar på ett annat parti en vad vi brukar.Men mycket längre en så sträcker sig inte vår protest.
Det skulle vara för ansträngande & besvärligt och för det räcker inte vår energi till. Vi behöver all vår kraft själva.

Vår politiska likgiltighet är bara ett särskilt tydligt uttryck för en utveckling som i synnerhet under de sneste årtiondena haft bestående inverkan på vårt medvetande & därmed oxå på vårt förhållande til andra människor.

Individen har blivit den "gyllene kalv" som allting i samhället kretsar kring. Individuell frihet, självförverkligande & oberoende utgör det viktigaste målen i vårt liv, och jämförelse med dem bleknar alla andra mål i värden.

Våra skyldigheter gentemot familj & samhälle framstår som hinder på vägen till ett förverkligat själv, hinder som det gäller att övervinna (inte konstigt att samhället ser ut som det gör).Eller??