Från maktkamp till ömsint kärlek...
Men, när förälskelsen tonar bort händer något, vi hamnar i en maktkamp med gräl & beskyllningar.
Vi retar oss på varandra,tjatar & kritiserar. Partnern visar sig ha alldeles förfärligt irriterande egenskaper. Till och med de små olater som nyss verkade charmiga är plötsligt outhärdliga.
Det är då vi bygger upp tankarna som att hela förhållandet känns hemskt & fel. Kanske blir det så illa att vi börjar söka efter en nykärlek, någon som vi tror kommer att passa oss bättre.
När vi skiljer oss, blir vi av med partnern,men inte med problemet. Om vi istället helhjärtat engagerar oss i varandra, lär oss samarbeta, uttrycka våra behov istället för att anta att partnern är tankeläsare & lyssnar utan att gå i försvar, då kan vi komma varandra verkligen nära.
Fortsättning följer...
Ditt inlägg är så sant! Man måste jobba i en relation också, det funkar inte att tro att allt ska vara rosa...hela tiden.
ja visst är det lite så, fast gubben och jag har varit ihop i 20 år nu och det har stabiliterat sig ganska bra, men visst fortfarande, kan vi reta ihjäl sig på vissa saker, för man skaffar nya later hela tiden, man gör dem gamla bättre och skaffar nya, ja jag har också en tendens att stoppa undan saker, och sen inte hitta dem, det är irreterande, kan bli galen på mig själv ibland, kram biggan
De är trist att de skall bli på det dära viset, även om man skiljs åt så bör man ju reda ut problemen så man skiljs åt som vänner inte som de värsta fienden för de blir så galet då en massa maktkamper tex om barn m.m. och de är inte bra alls de för barnen etc..
Svar:
nä ingen skönhetssömn förra natten heller :( men jag reder mig hihi
ha de gött
kram
/Micke
Verkligen sant! Det gäller bara att hitta någon som vill prata och komma vidare... // maluca
I dag kommer fortsättning.
Stämmer bra...
Kan jag få låna lite av din intelligens?
Ha det bra!
Jag tycker du har så du klarar dig ;)