Barndomens sår följer oss i livet...
Ordet Imago betyder bild. Alla bär på en omedveten bild av den rätta partnern. En bild som har starka drag av våra föräldrar el.de som vårdade oss, av deras bästa,men framför allt deras sämsta sidor.
Alla tidigare minnen lagras i hjärnan & skapar en föreställning om vilka vi är.
När vi föds är vi helt beroende av våra vårdnadshavare. Vi lever i en känsla av ursprunglig helhet, men där kan vi inte stanna; vi ska utvecklas till självständiga varelse. Under den resan får vi diverse käsnlomässiga sår.
Det kan handla om otillfredställda behov av kärlek & värme. Det kan oxå röra sig om behov av utrymme & frihet, om jag som barn har blivit alltför kontrollerad.
Har jag fått höra av mina föräldrar att jag inte kan tänka logiskt, så tror jag på det & begränsar mig själv. Den egenskapen blir en förlorad del av mig.
Om vissa känslor har varit förbjudna för mig att uttrycka i min uppväxtmiljö så undertrycker jag dom, kanske förnekar jag to.m att jag har dem.
Ilska är en sådan känsla som föräldrar sällan godkänner.
Känsloblessyrer får vi alla, trots att våra föräldrar är "hyggliga" människor som gjort sitt allra bästa.
Utan att förstå det söker jag sedan som vuxen ett förhållande där jag kan återskapa barndomens miljö. Som om jag hade en radar inbyggd hittar jag någon som liknar den förälder som orsakat mig mest smärta, men den här gången är jag ute efter att få bekräftelse & upprättelse. Mina känslomässiga sår ska bli läkta.'
svar: jadå, det har jag haft.. Skönt med mjukstart i början iaf.. :)
Hoppas du själv haft en bra dag.. =)
Ja barndomens spår sätter sig djupt i skälen och kan vara svåra att tygla eller så kan man glädjas också av de positiva händelserna.
Hoppas att du har haft en bra dag, i dag har de varit segt på jobbet men nu är det bara en dag kvar att jobba sedan så är man ledig 2 dagar och hoppas att solen kommer skina på oss här :)
Ha de gött
kram
/Micke
Visst är det så,att vi påverkas av våran barnom.Vissa saker ä så rotade att det är väldigt svårt att bryta.
Jag hoppas du hittar din väg som känns rätt för dig/
Anna-Carin
Ja du, det hänger med som en fast sydd ryggsäck som man släpar med sig år efter år. Jag här get upp för länge sedan alla försök att ta bort den, den är och har blivit på något sätt, jag.
Försöker lära av den och undvika de onda så gott det går men framför allt försöker jag att inte göra andra illa eller utsätta dem för de man blev utsatt själv.
Någon ängel är man inte och det finns händelser i ens liv som man förorsakade själv, inget man är stolt över men tro mig på något vis betalar jag priset för det jag gjorde ännu idag.
Du ska ha det fint, fint ikväll.
Mys och ha det gött
//Zack
Barndomen sätter spår! Det är då vi formas. Därför är det viktigt att inte skilja på flickor och pojkar. Jag har full förståelse för mina föräldrar, de trodde de gjorde rätt, men att inte ge sina döttrar utbildning p.g.a. att de ändå bara skulle bli "hemmafruar"... Det tog många, många år innan jag insåg att jag hade samma värde som en man.
Som när man faller för en man som liknar ens far man aldrig fått bekräftelse av och väntar på att den ska komma via honom.Läste om Imago.Ordet syftar dels på hur Gud skapade människan till sin avbild.Intressant sådant.
Åter igen: Kan jag få låna lite av din intelligens? Allt du säger stämmer samtidigt är det lite skrämmande att inse det!
Varför är vi så här?
Ha det bra!
Bra fråga som saknar ett bra svar. Men med åren & livets erfarenheter kan man ändra sin syn, vilket borde innebära förändring.
